Månadens kvinnliga förebild: Elsa Eschelsson

Vem var hon? 
Elsa Eschelsson föddes 11 november 1861 i Norrköping och dog, 49 år gammal, 10 mars 1911 i Uppsala. Hon studerade juridik vid Uppsala Universitet och 1897 var hon den första svenska kvinnan att ta doktorsexamen samt bli docent (inom civilrätt). Utöver det skrev hon även artiklar och jobbade för kvinnors rätt till lika lön.

Många, men inte alla, manliga professorer motarbetade Elsa och speciellt en av dem, A O Winroth, uttryckte sitt missnöje mot Elsa. Bland annat överklagade han hur hon la upp sina kurser. Konflikterna tog hårt på Elsa och gjorde att hon isolerade sig från omvärden.

Varför är hon en förebild? 
Ännu idag är rättsväsendet dominerat av män vilket visar sig i domar mot kvinnor och barn. Troligtvis hade vi  legat mer efter om inte kvinnor som Elsa Eschelsson hade följt sina drömmar och studerat det hon ville - trots männens protester. Elsa tillhör den gruppen av kvinnor som i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet blev pionjärer för kvinnliga akademiker. Det de gjorde sopade banan för oss andra och idag är kvinnor överrepresenterade bland nyintagna på landets juristutbildningar. Tack Elsa!

Vidare läsning
Riksarkivet
Idun

Månadens kvinnliga förebild (april): Buffy Summers

Vem är hon?
"In every generation there is a chosen one. She alone will stand against the vampires, the demons and the forces of darkness. She is the slayer."

Buffy Summers är den fiktiva huvudpersonen i TV-serien Buffy the vampire slayer, spelad av Sarah Michelle Gellar, samt en föregående film med samma namn. Hon lever i den lilla staden Sunnydale och är på ytan en vanligt tjej, men är egentligen the slayer. Som slayer har hon extra krafter som möjliggör att bekämpa ondskan som finns i Sunnydale.

Varför är hon en förebild?
Det finns få (om några) kvinnliga karaktärer inom film och TV som är lika intressanta som Buffy. För det första eftersom såväl Buffy som karaktär och hela serien bygger på ett slags paradox och fördomar om vad en tjej kan vara och göra. Låt mig förklara! Joss Whedon som skapat serien tänkte sig en hjältinna som är motsatsen till Blond Tjej Som Går In I En Gränd Och Blir Uppäten Av Ett Monster. Han ville att en tjej skulle gå in i en gränd, bli attackerad och döda monstret. I ett avsnitt när denna kärnidé visas håller en tonårspojke på att bli attackerad av en vampyr. Buffy är på väg att rädda honom när både pojken och vampyren säger åt henne att springa därifrån (underförstått: det här bara något mellan män). Efter att Buffy dödat vampyren utspelas följande konversation:

Boy: How'd you do that?
Buffy: It's what I do.
Boy: But... you're just a girl ...
Buffy: That's what I keep saying.

...och Buffy går iväg. Namnet Buffy är valt för att ingen tror att en superhjältinna kan heta Buffy. Men Buffy är så mycket mer än någon X-man, Batman, Superman och vad alla dessa manliga superhjältar kallas - vilket blir tydligt om man ser hela serien. Ytterligare att lägga märke till angående namnet är att Buffys mellannamn är Anne. Jag vet inte, men kanske är det ingen slump att det finns en feministisk författare som heter Anne Summers? 

Buffy är visserligern slayern, men hon är främst en människa. En människa med massor av sidor och egenskaper. Några saker är extra tydliga med Buffy:

Hon är en ledare. Hon går från att som ungdom bli utvald till slayer att i seriens slut vara en ledare som tar kommandot över varje situation själv. En viktig vändpunkt i hennes ledarskap är när hon "avskedar" the council, som var de som valde ut henne och som ansvarar för slayern, för att bli en "frilansare." Hon försöker ta de rätta besluten och göra det som är bäst för alla. Det visar hon genom att göra sådant hon inte alltid vill och sådant hon är rädd för. Hon är till och med beredd att offra sitt liv för andra.

Hon är osjälvisk. Buffy vet att hon är den enda som kan stoppa ondskan, och därför måste hon göra det. Under seriens gång offrar hon mycket för att rädda världen, inte bara sin tid och engagemang utan även människor hon älskar. Hon offrar till och med sitt eget liv för att rädda sin syster. 

Hon ger aldrig upp. Buffy blir ständigt attackerad av vampyrer, demoner och monster. Hon till och med dör. Hon förlorar vänner och familjemedlemmar. Vad gör hon efter det? Kommer tillbaka och fortsätter kämpa! 

Citat

"I'm beyond tired. I'm beyond scared. I'm standing on the mouth of hell, and it's going to swallow me whole. And it'll choke on me. We're not ready? They're not ready. They think we're gonna wait for the end to come, like we always do. I'm done waiting. They want an apocalypse? Oh, we'll give 'em one. Anyone else who wants to run... do it now. Because we just became an army. We just declared war. From now on we won't just face our worst fears, we will seek them out. We will find them and cut out their hearts one by one until the First shows itself for what it really is. And I'll kill it myself. There's only one thing on this earth more powerful than evil. And that's us. Any questions?"

"The council is not welcome here. I have not time for orders. If I need someone to scream like a woman, I'll give you a call"

"I'm not just some crazy person. I'm the Slayer"

"Spike and I are getting married!" ;) 

Våld mot kvinnor ursäktas genom att man kallar det sex

Tänk er tre tjejer på en fest. De partar och har roligt. Vid en rökpaus ute på balkongen kommer de på att de vill skära någon i ansiktet. Så de tar en vinflaska som är lite trasig och går in i lägenheten för att hitta ett lämpligt offer. I soffan sitter deras killkompis som har druckit lite väl mycket. En av tjejerna springer fram och trycker ner honom på soffan. Killkompisen blir helt helt chockad, men hinner inte riktigt reagera och kan inte  göra motstånd. En av de andra tjejerna håller i flaskan och den sista tar fram mobilen för att filma. "Nej!" säger killen och håller handen för ansikten då han förstår vad som är på väg att hända. Tjejen med flaskan puttar bort hans hand och gör några rispor i hans kind. Innan de släpper honom säger de att det kommer gå riktigt illa om han vågar anmäla det här. Sedan låter de honom gå. Killen ringer därefter en kompis och berättar vad som hänt. Dagen efter anmäler han dem till polisen.

I rätten berättar alla fyra ungefär samstämmiga historier om vad som hände på festen. Killens kompis intygar om att han ringde precis efter attacken och berättade vad som hade hänt. Frågan är nu, vad säger domstolen? 

a) Det är olagligt att skada någon med en flaska. De blir fällda. 

b) Det kan ses som omdömeslöst av tjejerna. Men att han höll för ansiktet beror bara på blyghet och tjejerna hade faktiskt inget uppsåt att skada honom. De blir friade. 

Var inte killen frivillig trots allt? Killar brukar väl gilla våld? Han borde inte druckit så mycket den där kvällen. Sa han nej tillräckligt tydligt? Hade han inte muckat gräl med någon av tjejerna tidigare, liksom antytt att han ville ha en redig fajt? Vad hade han för kläder på sig? Hur ska man kunna veta att någon inte vill bli skadad om den inte uttryckligen visar det? Varför slog han inte tillbaka? 

Jag raljerar nu, för att få fram min poäng. De allra flesta människor är av uppfattningen att våld är fel och att utövande av våld mot person är något brottsligt. Men när våldet riktas mot en kvinnas underliv blir plötsligt bedömningen mer svävande. För allt som har med en kvinnas underliv kan kallas sex och sex är ju inte kriminellt. Samma skador som på resten av kroppen ses som våld, kallas nu sex. Och domstolarna ursäktar gång på gång. Då krävs det en utredning om inte flickan eller kvinnan var med på misshandeln som förvandlats till sex. Man hittar på ursäkter till varför det skulle vara okej. 

Allt börjar bli tröttsamt... 

Att välja väg

Ibland funderar jag, liksom många andra nog gör, hur livet skulle blivit om... Alltså om saker varit annorlunda, om ens föräldrar hade varit på ett annat sätt, om man valt ett annat gymnasium, om man hade råkat ut för en olycka, om man blivit sjuk eller inte blivit sjuk, om man varit snyggare, om man fötts med ett handikapp, om man råkat välja lotten med storvinsten på, om man bara hade... eller inte hade... Ja, ni fattar. Alla de här valen man gjort omedvetet och medvetet och allting som andra har valt åt en eller som bara hänt (Gud? ödet? slumpen?) som har blivit ens liv är lite skrämmande att tänka på. Kanske ska man inte fundera så mycket, men jag brukar göra det ibland.

Jag brukar ändå till slut komma fram till att jag är rätt nöjd med mig själv och mitt liv och då kanske det inte finns någon orsak att grubbla över hur det kunde ha blivit? Nej, troligtvis inte. 

Något som jag däremot inte riktigt kan släppa, det är att jag faktiskt har bestämt vad jag ska bli när jag blir "stor". Jag brukade ha så många saker jag ville och kunde tänka mig att bli, och när man är både barn och ungdom kan man drömma om allt möjligt för man behöver inte stressa över att tjäna pengar eller fatta några beslut. Man har råd att drömma om allt från att bli superkänd Hollywood-skådis till taxichaufför eller varför inte thoraxkirurg? Man behöver ändå inte fatta några beslut just då. Någon gång måste man i alla fall göra något slags val och även om man kan välja om blir det allt svårare ju äldre man blir. Och helt utan att jag ens vet hur det gick till har jag "blivit stor" och det känns som om en dörr stängts igen bakom mig. I verkligheten är det förstås inte så dramatiskt, men det känns som det. Tänk om jag valt fel? Tänk om jag var ämnad att göra något annat? Kanske är det bara bäst att aldrig kolla bakåt. 

Några bra filmer på temat är: 

Sliding door

The butterfly effect

Life before her eyes

Sol och vår

Just nu känns livet bättre än det gjort på länge. Jag är mindre stressad än jag brukar vara och bästa av allt; det är vår! Kanske är det larvigt, men jag påverkas verkligen av vädret. Och som det är nu är det helt perfekt. Runt 15 grader, svag vind och soligt. Gympaskor och vårjacka-väder. Vinterns mörker är långt borta, men det är inte heller för varmt som det kan bli på somrarna. April och maj är helt enkelt de bästa månaderna på hela året. 

Visst är sommaren också härlig, men det krävs att man kan bada och har tillgång till skugga. Het sommar i stan är ingen hit. Det värsta vädret är dock när det är kvavt. En gång var jag på semester i stor stad då det var som allra varmast och kvavast (är det ens ett ord?). Inget vatten så långt ögat kunde se och så fort man kom ut kändes det som att man skulle kvävas av värmen. 

Men nu är det maj och jag ska äta glass. :) Dessutom så uppdaterade jag inte Månadens kvinnliga förebild i april och därför blir det två sådana inlägg nu i maj.